Jag gör ett försiktigt litet försök med kemipoesi då. Dikten saknar melodi. Skriv gärna en egen.
I en dragskåpslampas sällsamma sken
jag står och häller upp mer toluen
alltmedan det ko-evaporerar
jag kliar mitt huvud och funderar
på vilka frukter mitt arbete bär
på avståndet till den jag har kär
Runt det snurrar, varv på varv
båd’ i tanke och lösningsmedelssvarv
Tills molekylerna blir yra
-dunsta jävla ättiksyra
Allt jag önskar är en produkt
som till sist är skild från fukt
och ännu mer ändå
en puss från den skönaste med ögon blå
den skönaste med ögon blå sa,
februari 27, 2008 vid 9:50 e m
Pussen kommer om en vecka!
thewildrover sa,
februari 27, 2008 vid 10:27 e m
Då ska det förhoppningsvis vara indunstat och klart…
Mamma sa,
mars 2, 2008 vid 12:11 e m
Fick ett SMS igår om att ditt dragspel är färdiglagat. Så det kan va dags att du börja tänka på tonsättningar igen!!!
Gro sa,
mars 2, 2008 vid 11:00 e m
Fantastiskt! Till och med jag, som endast med nöd plågade mig igenom kemi B på gymnasiet, uppskattar denna vackra dikt!
thewildrover sa,
mars 13, 2009 vid 10:03 e m
Såhär lite drygt ett år senare finns det faktiskt en tonsättning. Inspelad med änglakör, förvirrat saxofonsolo och allt!
Väldans, väldans.