Namnsdag

Idag har Ester namnsdag. Det far mig att fundera. Lite pa nar professor Konradsson ville hjalpa mig fram till ratt svar och forsokte utesluta andra kvinnonamn. Skyddsgruppen Anna? Doris? Nej.

Lite tanker jag pa vad man annars kan heta. Jag hoppas att vi snart far fira Anhydrids namnsdag, liksom Sulfonats. Det vore val fint? Det finns manga sakallade proggungar med kryddnamn ute i varlden. Ar det inte dags for keminamnen snart? P-eter finns ju redan. Vad kommer harnast? Paratosa? Hydrida?

Later inte det alldeles ypperligt?

Overdrifter  far saklart undvikas. For vem fan vill ga runt och heta Natriumvatekarbonat eller Dibutiltennoxid. Men for att fortsatta med kryddliknelsen sa ar det inte sa vanligt med ungar som heter vare sig Aromat eller Pizzakrydda.

Far away from home

Jag hade en fantastisk vistelse i Sverige och Sater over pask. Om den ska jag skriva mer senare.

Nu kan vi, genom att se pa den har filmen, noja oss med att konstatera att det inte ar alltid man langtar hem lika mycket.

Labbande

Det uppdateras mer sallan har. Det beror pa att jag har ett hem rikt pa heltackningsmattor, men fattigt vad det galler internetanslutningar. Nagon fortappad sjal ar kanske nyfiken pa vad som hander pa labbet. Sahar ar det:

Jag gjorde fardigt en donor at Anja. Bensylerad mannos med en benzoat i trean och en thioethyl i ettan. Sen har jag gjort en fullbensylerad glukosdonor.

Efter det hade jag trott att jag skulle ge mig i kast med ett eget storre projekt, men sa blev det inte.  Istallet har jag fatt ta ett steg till in i det har. Nu har jag arbetat med  galactos och ska gora deoxygenering av fyran, med hjalp av thiodiimidazol. Jag hittade en 4,6-dibensylidenerad variant i ett skap har och har sen bensylerat de fria positionerna och oppnat acetalen med hjalp av trietylsilan och TFA. Nasta steg blir som sagt deoxygeneringen, men kemikalierna finns inte att tillga riktigt an. Sa det blir till att bida tiden och gora nagot annat under densamma.

Och sa var det med det.

All i have

Fiskpump ar ett ord som vi vetenskapsutovare ofta har nytta av.

Where girls are so pretty

Den som spant vantar pa utforliga referat fran den tid som flytt fran det att jag med en bukett blommor i naven for ut mot Dublin airport, sittande framfor tva svensktalande unga damer med dalig kansla for vackra frisyrer, fram till gardagens, i dubbel bemarkelse, for tidiga bussavgang till samma airport far ge sig till tals ett tag till.

Den som daremot fikar efter en lite kortare berattelse ska kunna tillfredsstallas: Det var underbart.

Vedtra, tack!

Kara rormokarvanner.

Jag vet att det finns en stor skara av er runt om i varlden. Manga i Oslo. Nagra stycken i Borlange, nagon i Ludvika och en i Afghanistan om jag inte misstar mig.

Det har blivit dags for er att agera. Far snarast till Dublin med blastall, rorbockningsmockafjonger och radiatornycklar i hogsta hugg. Mitt hus ar kallt. Varmvattnet ar kallt. Omvarlden ar kall.  Livet ar hart.

Den Super Mario-inkarnation som fixar varmen pa 34 Woodbine road far flygbiljetten betald och livslang prenumeration pa kemilaxhjalp. Kom bums!

Det cyklas for lite

Bloggandet ligger lagt for stunden. Dels for att jag saknar internet i mitt nya hem och nodgas skriva utan a,a och o pa jobbet, dels for att jag har varit bortrest till Killarney sedan i sondags.

Men rads icke, kara vanner. Inom kort aterkommer jag med full kraft och sakerligen en och annan bild pa bade mig, Linnea och irlandska gubbar med slipsspetsar i byxorna.

Boendesituationen!

Dublin innehåller minst en schysst mäklare. Den jag känner till heter Tarmo, kommer från Estland och har ordnat ett heltrevligt, billigt hus så nära universitetet som möjligt åt oss.

Vi hade som sagt blivit varnade inför visningen och stod innan den, utanför en trevlig husfasad i ett jättefint område, och diskuterade vad som skulle kunna få oss att säga nej. Ett stort hål i golvet? Det kan man arbeta runt. Hål i väggen? Borde också funka. En avliden heroinist i garderoben? Skulle vi kunna bära ut.
Men våra farhågor var onödiga. Vi möttes av en klen, men mer än väl tillräcklig, inredning. Heltäckningsmattor och 70-talskänsla. I sinnet ilade jag tillbaka till en kär byggnad i Stokmarknes.
Vardagsrum med fåtöljer och piano. Ett stort sovrum med nån gammal tsar på väggen. Ett par andra rum och ett litet kök.

Hurra hurra!
Det är bara att packa väskorna, gott folk! Vi flyttade in igår!

Come see about me

Den förste att utnyttja min allmängiltiga stående inbjudan till denna irernas huvudstad blir den ständigt så förtjusande fröken Linnea Wallander. Hon landar ikväll och skall i dagarna tio åka karusell, äta karamell och sjunga irländska folkvisor. Och fröjdas. Hela dan, varje dag.

Second place is first looser, men låt inte det hindra er!

Boendesituationen revisited

Detta skulle kunna inledas med en syrlig beskrivning av de irländska mäklarna, men if I start myself up lär jag aldrig sluta. Istället kan vi konstatera att de inte utgör undantaget till regeln om att irländarna tammejfan inte är kloka.

Imorgon ska vi titta på ett hus. Ett billigt hus. Den bostad vi besökte igår skulle vara excellent. Morgondagens ska, enligt mäklaren, vara ganska sjavig. Förhoppningarna är inte högt ställda, men det ligger nästgårds till universitetet!

På söndag blir det hotellboende. Ett så kallat välkommet avbrott.

« Äldre inlägg