Ibland ar Dublin en riktigt trevlig och mysig stad. Till exempel nar solen skiner.
Da kan man sluta ett par timmar tidigare pa eftermiddagen och ta bussen in till stan. Promenera forbi pubar som gor sig redo for kvallen och titta in i butiker som ar varda aterbesok eller gora sig nya bekantskaper. Pa allvar besoka notaffaren, nu utrustad med saxofon och piano. Flanera genom Temple bar, som faktiskt ar vad man brukar kalla for en mysig stadsdel nar fyllona ar nyktra, och leta reda pa skoaffaren. Sen tar man tag i den storsta limpa som finns, pa darfor avsedd hylla, och ber om size 8, please. En hundring slatas av, samtidigt som man sager ”ja!” och helt pltosligt har de dar sedan lange saknade kangorna blivit ersatta.
De ar lika glansande cherry read-fina, men saknar staltan. Fast jag har ju aldrig gillat att sparka pa annat an fotbollar, sa det ska jag inte sakna. Kanske. Ett mognadstecken om inte annat!
Jag blir alltid lika stolt over mig sjalv nar jag lyckas kopa skor.
Dagens stadsbesok avslutades i litteraturen och hardrockens tecken. Imorse lyssnade vi pa Metallica till frukost (japp, det ar bara de tva tontiga grabbarna som huserar i huset for stunden), sa vad passar battre an att lasa Hemmingways ”For whom the bell tolls” vid sanggaende?
Hu og hei.
ulla Rönnols sa,
april 5, 2008 vid 8:01 f m
Låter som en härlig dag och jag blir lika stolt som du när jag ser att du fixat nya pjuck!Det mesta klarar du galant i förbifarten men skor verkar vara din häl…
mamma
Ax0r sa,
april 7, 2008 vid 3:54 e m
Låter skänt i Dublin
Storasyster sa,
april 7, 2008 vid 7:13 e m
Duktig bror! Jag har plan B och befinner mig på ett ställe som är kallare än Sthlm; då behöver man inte köpa nya skor. Efter hemkomst ska jag till GBG; där är det förhoppningsvis tokvarmt och jag har då genom mitt resande undkommit att behöva köpa skor för mellanliggande temperaturer!
Och jag slutar plötsligt fundera över var det otvungna ordvitsandet, som jag ibland kan känna, kommer ifrån när jag läser mammamus kommentar. Vi är sjukt roliga, allihop.