Quite a feeling

Igår kastade basisten i Sahara hotnights ett plektrum på mig. Det var roligt.

Som en kokt utan bröd

Det är lustigt med musik och i vilka perioder man lyssnar på vad.

Innan jag flyttade hit lyssnade jag rätt mycket på The Pogues. iTunes hävdar att deras låtar är de som har spelats mest av alla i min dator och min bärbara musikmaskin.

Men nu, långt härborta, finner jag mig labbande till Cornelis, promenerande till Freddan och vickande på höfterna till Svenne Rubins i köket. Den som försöker påstå något annat än att Svenne Rubin är Vansbros Shane McGowan får med mig att göra.

Jag ville bara ha det sagt.