På universitetet har vi ett frysrum
som är -20 grader kallt.
Jag går ofta dit och hämtar och lämnar molekyler
som inte överlever i rumstemperatur.
Vi brukar skoja om att det är som hemma därinne.
Som i Sverige.
Men jag tänker alltid,
när dörren öppnas,
på hur det var för Sickan.
Lämna en kommentar